[jfr nor. tracere, trasere, eng. trace, dra upp, staka ut; av fr. tracer, dets., av ffr. tracier, av ett icke anträffat senlat. verb, bildat till lat. tractus (se TRAKT, sbst.1)]
(numera föga br.) dra (upp) l. teckna l. rita l. rista (ngt, i sht linje l. mönster o. d.); särsk. dels: markera (väg l. (rikt)linje o. d.), dels: skära l. rista in (linje l. mönster o. d.), skraffera; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare: sträckning (se STRÄCKNING, sbst.1 5 a). Rålamb 8: 148(1691). (Han begärde) Kongl. Regeringens bifall .. at insänka de nedriga Batterier, utan för Fästningen på bergets faludd, der Naturen sielf tracerat linierna. Loenbom Stenbock 2: 202(1758). I skymningen utstakas löpgrafven af fortifikationsofficerare och traceras på marken medelst ett hvitt band. Busch Fästn. 102(1880). Den utstakade skottlinien traceras och uppmätes noggrant. Holmberg Artill. 1: 85(1881). En särskild kurs .. i ”skuggors traserande och i lavyr af mekaniska ritningar”. TT 1890, s. 99. Ciselering af såväl enklare gjutna ornamentdetaljer som tracering eller skrodning å plåt. MeddTeknSkSthm 1895, s. 46. Tracering .. (dvs.) t.ex. en landsvägs, järnvägs .. el. kanals sträckning. BonnierLex.(1966).
SAOB
