SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2006  
TRACÉ trase4, r.; pl. -er.
Etymologi
[jfr nor. bm. trasé, nor. nn. tracé; av fr. tracé, p. pf. av tracer (se TRACERA, v.1)]
(numera föga br.) om vägs l. järnvägs (planerade) dragning l. sträckning (se STRÄCKNING, sbst.1 5 a). TT 1898, Byggn. s. 137. I denna del af Västergötland kunde åt stambanan gifvas mycket fördelaktig tracé. SJ 2: 37 (1906). Det gäller att få genomgångstrafiken att i möjligaste mån begagna .. dessa leder. Detta sker genom att de givas en för trafiken särskilt god tracé. Motorför. 1929, nr 11, s. 9. Terrängen är .. kuperad på ett sätt, som stundom tvingat järnvägens tracé till smärre avvikningar från den linjeraka vägen. Sjöbeck Uppl. 123 (1948).
Spoiler title
Spoiler content