SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2007  
TRAGG trag4, n.; best. -et.
Etymologi
[vbalsbst. till TRAGGA]
(vard.) motsv. TRAGGA 1: traggel (se d. o. 1). Wetterbergh GNord 14 (1862). Sin enda tanke han traggar, / och tragg står ingen emot. Ossiannilsson Hjärt. 139 (1927).
Spoiler title
Spoiler content