[jfr d. tragikomisk, fr. tragi-comique; efter t. tragikomisch, till tragikomödie (se TRAGIKOMEDI)]
på samma gång tragisk o. komisk, sorglustig; i sht förr särsk. motsv. TRAGIKOMEDI 1, om skådespel o. d. Björkegren 2700(1786). Den obebodda Ön, Tragi-Comisk Pantomime-Ballet uti 1 Act. DA 1793, nr 54, s. 2. Han var lite kobent, men det märktes bara när han sprang – då liknade han på ett tragikomiskt sätt en vingklippt vadarfågel. Eriksson ÖmhHung. 59(1948). När han slutade i fjärde latinklassen .. var det med ett betyg som i fråga om antalet underbetyg gör ett nästan tragikomiskt intryck. 3SAH LXXVIII. 2: 14(1970).
