[av eng. tram, förkortning av tramcar l. -wagon o. d., spårvagn o. d., möjl. gm förmedling av t. l. fr.; jfr äv. nor. tram; se vidare TRAMWAY]
(†) särsk. i fråga om utländska förh.: spårvagn. (Genuas) mark, öfver hvilken .. den gnisslande elektriska tramen går sin reguliära gång. Idun 1901, s. 143. De drogo omkring per bil och buss och tram. Bergman VarGod 38(1928).
Ssgr (†): TRAM-LINJE. särsk. i fråga om utländska förh.: spårvagnslinje. Frosterus Jord. 113(1930). —
-VÄG. spårväg (se d. o. (3,) 4); jfr tramway. WoJ(1891). Cannelin(1921).
