TRAM tram4, äv. TRAMTRAM tram4tram4 l. tram2tram3, interj.
Ordformer
(tram 1880 osv. tramtram 1906)
Etymologi
[jfr d. tram(meram), nor. tram; ljudhärmande]
(numera bl. mera tillf.) interj. återgivande ljudet av trumma l. blåsinstrument l. snabba fotsteg; jfr TAMTAM, interj.Beckman Påfv. 6(1880). Hon (hörde) små springande steg. Tram, tram, ljöd det genom taket. Krusenstjerna Pahlen 1: 9(1930).
