SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2007  
TRANSFIGURATION tran1s~figɯ1raʃω4n l. -gur1- (-tschón Dalin (1854)), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., fr. transfiguration; av lat. transfiguratio (gen. -ōnis), vbalsbst. till transfigurare (se TRANSFIGURERA)]
omgestaltning l. förvandling; särsk. (teol.) om förvandlingen av Kristi kropp på Förklaringsberget (jfr FÖRKLARA 3). Een Transfiguration, Förstelling .. såsom Sathan sig förställer uthi een Liusens Engel. Kempe Krigzpersp. 3 (1664). Att Konsten i sig sjelf ej är annat än en Transfiguration af lifvet. Tegnér Brev 2: 218 (1822). Transfiguration kallas i Romerska kyrkospråket Christi förklaring, till hvars åminnelse de fira en särskilt fest .. Under denna benämning känner man äfven en af Rafaels yppersta taflor. ConvLex. 4: 258 (1826). Den hinduiska och buddhistiska åskådningen, som ser de ändlösa återkomsterna, hur varierade de än kan te sig genom själavandringarnas och transfigurationernas machinationer, som ett pinohjul. Gyllensten Huvudsk. 239 (1981).
Spoiler title
Spoiler content