TRANSFIGURATION tran1s~figɯ1raʃω4n l. -gur1- (-tschón Dalin(1854)), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., fr. transfiguration; av lat. transfiguratio (gen. -ōnis), vbalsbst. till transfigurare (se TRANSFIGURERA)]
omgestaltning l. förvandling; särsk. (teol.) om förvandlingen av Kristi kropp på Förklaringsberget (jfr FÖRKLARA 3). Een Transfiguration, Förstelling .. såsom Sathan sig förställer uthi een Liusens Engel. Kempe Krigzpersp. 3(1664). Att Konsten i sig sjelf ej är annat än en Transfiguration af lifvet. Tegnér Brev 2: 218(1822). Transfiguration kallas i Romerska kyrkospråket Christi förklaring, till hvars åminnelse de fira en särskilt fest .. Under denna benämning känner man äfven en af Rafaels yppersta taflor. ConvLex. 4: 258(1826). Den hinduiska och buddhistiska åskådningen, som ser de ändlösa återkomsterna, hur varierade de än kan te sig genom själavandringarnas och transfigurationernas machinationer, som ett pinohjul. Gyllensten Huvudsk. 239(1981).
