SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2007  
TRANSGREDIERA tran1sgredie4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(-greder- 19251949. -gredier- 1895 osv.)
Etymologi
[av t. transgredieren, av lat. transgredi, gå över, av trans, över (se TRANS-), o. gradi, skrida, gå, samhörigt med gradus, steg (se GRAD, sbst.1). — Jfr TRANSGRESSION]
geol. om hav l. sjö (äv. mosse o. d.): öka sin utbredning (över landområde); särsk. dels med bestämning inledd av prep. över, dels med obj. betecknande det varöver hav osv. utbreder sig. Det transgredierande Litorina-hafvet. AntT XVI. 2: 11 (1895). Sannolikt har hafvet transgredierat åsen. Fennia XIV. 1: 8 (1896). Under mellansilur transgredierar havet över de perifera områdena kring Nordatlanten. Ymer 1921, s. 81. (Skogsmarkens) försumpning har skett så, att tidigare närmast vattendragen belägen torvmark transgredierat över invidliggande skogsmark. Smeds Malaxb. 39 (1935). Sonesson BöndB 191 (1955; om mosse).
Spoiler title
Spoiler content