TRANSLITTERATION tran1slit1eraʃω4n, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. transliteration, fr. translit(t)ération; vbalsbst. till TRANSLITTERERA]
(i sht i fackspr.) handlingen att translitterera; äv. konkretare, om den gjorda teckenöverföringen; jfr TRANSKRIPTION a. Min användning af denna translitteration (av runtecknen) tager ej det ringaste hänsyn till runans ljudvärde. AntT X. 1: 14 (1887). Translitteration, d.v.s. att en och samma ryska bokstav ständigt transkriberats med en och samma motsvarande svenska utan hänsyn till bokstavens växlande uttal. Globen 1924, s. 22. Överföring av ett alfabet bokstav för bokstav till ett annat alfabet, translitteration, används främst i vetenskapliga sammanhang då man vill återge en text med ett annat alfabet på ett sådant sätt att originalet kan återställas i detalj. NE 18: 385 (1995).
