TRAVERTIN trav1ærti4n, r. l. m.; best. -en; förr äv. TRAVERTINO, r. l. m.
Ordformer
(travertin 1841 osv. travertino 1789–1872)
Etymologi
[jfr t. travertin, eng. travertine, fr. travertin; av it. travertino, ombildning med anslutning till förleden tra- (se TRANS-) av ä. it. tivertino, av lat. (lapis) Tiburtinus, (sten) från Tibur (jfr TIVOLI)]
geol. finkristallin vit l. gul- l. brunaktig kalksten bildad gm utfällning av kalciumkarbonat ur grund- l. ytvatten. Rinman 2: 1025(1789). Travertinen, en genom sin varma färgton och sin fasthet utmärkt kalkstensart .. förefaller snart .. hafva kommit i allmännare bruk. Upmark Lübke 191(1871). Pelargången utanför huset var liten och uppförd ej af marmor, ej ens af travertin, utan af den fläckiga vulkaniska tuffsten, peperinen, som är det tarfligaste af romerska byggnadsämnen. Rydberg RomD 14(1876). Väggarna bestå utvändigt av travertin och konststensskivor fästade i ramverket. Hesselman SkråhantvByggnInd. 236(1945).
Ssg (numera bl. mera tillf.): TRAVERTIN-BLOCK. jfr block 5 a. Hvalfven äro byggda af väldiga travertinblock utan murbruk. Rydberg Sägn. 62(1874).
