TREPANATION trep1anaʃω4n, äv. tre1-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom dan. o. t. trepanation av fr. trépanation, avledn. av trépaner (se TREPANERA)]
(i fackspr.) ((kirurgisk) metod för) åstadkommande av öppning l. hål i skelettben, trepanering; särsk. om kirurgiskt ingrepp medelst trepan. HdlCollMed. 1 ⁄ 12 1699, s. 742. I nytt samråd .. fans nu mera Trepanation nödig, hvilken jag ock anstälte samma dag. VetAH 1780, s. 305. Ännu i vår tid råda bland kirurgerna olika åsigter om trepanationens värde och berättigande. Hygiea 1884, s. 712. Vid sammanfogningen av benstyckena har det ådagalagts, att trepanation verkställts å tvänne av dessa kranier. Fornv. 1917, s. 47. Trepanation el. trepanering (dvs.) operation med hjälp av en trepan. Lindskog (1997).
Ssgr (i fackspr.): TREPANATIONS-HÅL. hål l. öppning efter trepanation; jfr -öppning. Man sökte (inom arkeologin) förklara trepanationshålen såsom våldsamma skador, åstadkomna med vapen, dolkstyng, svärdshugg o. d. Ymer 1901, s. 19. —
