[jfr d. tresse, nl. tres, eng. tress; (sannol. gm förmedling av t. tresse) av fr. tresse, av ffr. trece, fläta, sannol. av ett vulgärlat. trichia, dets., av gr. τριχία, rep, avledn. av ϑρίξ, hår (se TRIKIN). — Jfr TRESSA, TRESSERA]
1) (numera mindre br.) flätat l. vävt band l. snöre av ull l. silke o. d. (med infogad guld- l. silvertråd) avsett l. använt ss. besättning (se d. o. II 1 a) i sht på uniform l. livré o. d., träns. VgFmT I. 6–7: 62(1755). (I Birka) firade de rika svenska köpmännen sina gillen .. iförda livrockar av brokad eller frisiskt kläde med granna galoner och tresser. TurÅ 1942, s. 114.— jfr SILKES-, SILVER-TRESS.
2) (i fackspr.) om (medelst tressning framställd) frans bestående av strån av hår l. tagel o. d. (som vid peruktillverkning (gm sömnad) fästes vid perukstomme). SP 1790, nr 282, s. 1 (1731). Den långa tressen med de hängande hårlockarna syddes på stommen på perukstocken av mäster själv och sedan behövde man endast kamma och justera lockarna. Fatab. 1936, s. 120.
SAOB
