publicerad: 2007
TREVEN tre3ven2, förr äv. TRIVEN, adj. -nare. n. o. adv. -ET.
Ordformer
(thrijfw- 1638 (: othrijfwin). trev- (-f(f)-, -f(f)u-, -f(f)w-, -fv-) 1541 osv. triv- (-ij-, -f(f)-, -ffu-, -f(f)v-, -f(f)w-, -w-) 1536–c. 1880. tryf- c. 1550 (: otryfne, pl. obest.))
1) (†) som är aktiv l. verksam; driftig l. flitig; ihärdig; äv. i utvidgad anv.: duktig; jfr TREVLIG 1. Eens triffuins ma(n)dz anslagh föra med sich ymnogheet, men then som seenactigh är, honom skal fattas. SalOrdspr. 21: 5 (öv. 1536). Jag såg vår trädgårds-Jan ey lång seen mycket trefven / At qvista unga trään. Rosenfeldt Vitt. 251 (c. 1690). En ährbar, wacker Mö .. / Som trefwen är i slögd, kan spinna, koka, sy, / Och aldrig want sig til at ränna i hwar by. Runius (SVS) 1: 233 (1712). Aldenstund Holländarne .. woro trefnare i Handelen .. så skulle den Swenska Handelen aldeles ödeläggas. König LärdÖfn. 5: 113 (1747). En i jordbruket trefven landthushållare hafver händerna fulla med sin syssla, och hinner icke sysselsätta sig med landthandel. Chydenius 334 (1777). Hans färd var det trefna arbetsbiets utflygt till fjerrbelägna rosenparker. Valerius 2: 172 (1826). Cannelin (1939). — jfr O-TREVEN.
2) (numera föga br.) som frodas l. trivs bra; välmående; i fråga om person äv.: förnöjd, belåten; jfr TREVLIG 2. De flinskallote narrar, / Jordens onyttige tyngd, Gudz låns förterare trefne, / The krinflytande tidz förnötar’ i lätia och wällust. 2Saml. 35: 218 (1662). (Ugglorna) brukas till intet annat än .. (att spikas upp på stallväggen); ägandes en underbar kraft at giöra trefna hästar i stallet. Broman Glys. 3: 480 (c. 1740). Dock har Lillberg, sedan han kom ifrån Carlscrona icke warit så frisk och trefwen, som tillförende. HdlCollMed. 13 ⁄ 1 1745. Ju längre och ju flere barren äro (på tallplantan), desto trefnare är plantan. Ström Skogsh. 246 (1830). Efter tre kvart kommo fröknarna tillbaka, sågo glada och trefna ut, sade att .. de hämtat kaffevatten i sjön. TurÅ 1907, s. 87. Bergman JoH 246 (1926).
3) allmännare, om ngt sakligt (i sht om plats l. lokal o. d.): trevlig (se d. o. 3 a), trivsam; mysig; äv. ss. adv. Skada var, at .. (kungen) ej fick se Jacobstad, en hygglig, trefven och förmögen stad. Porthan BrSamt. 274 (1802). (Då två kvinnor bor tillsammans, vet jag) att der finnes hvad som gör lifvet ljuft, och dagarne trefna. Bremer Nina 257 (1835). Edsjön, vid vilkens andra ända den vita gamla kyrkan lyste så svenskt och trevet. Laurin 1Minn. 309 (1929). Det är första älgdagen, en av de trevnaste och mest spännande dagarna på hela året. Browallius Byväg. 220 (1934). I Karlskrona bodde underofficerare .. i sina små men trevna stugor. SvFlH 2: 460 (1943). (De) har bott här i 42 år, i trevet inbodda rum dominerade av böcker, konst och ting från resor. SvD 7 ⁄ 10 1984, s. 26. — jfr HEM-TREVEN.
Avledn.: TREVENHET, förr äv. TRIVENHET, r. l. f.
1) (†) till 1: flit, ihärdighet; jfr trevlighet 1. Brahe Oec. 189 (c. 1575; uppl 1971). Dhen activiteet och trefwenhet han i förre tider waret bekant före. UUKonsP 11: 163 (1674). Dettas tjänstehjons sällsynta trevenhet och ärliga uppförande i övrigt kräver min skyldighet .. genom ovanstående bevis kunnigt göra. Hembygden(Hfors) 1911, s. 46 (1796). jfr o-trivenhet.
2) (†) till 2: välmående; välstånd; jfr trevlighet 2. En höghet drager du O penning! allastädes, / .. Du är ett klart bewijs till alla Rijkens tider / Regenters styrsel ähr, och länders trefwenhet. Granatenflycht Penn. 5 (1698). Gud behagar / Ge trefwenhet åt deras magar; / Hwad kan förloras deruppå? Dalin Vitt. 5: 160 (1752).
3) (numera bl. tillf.) till 3: om egenskapen l. förhållandet att vara treven, trivsamhet; jfr trevlighet 3. Kärfheten i det yttre hos människor och boningar, trefvenheten, komforten inomhus. NordT 1886, s. 346.
Spoiler title
Spoiler content