TRIALISTISK tri1alis4tisk, adj.; adv. -T.
som utgår från l. räknar med tre (grundläggande) enheter l. faktorer l. principer. särsk.
a) teol. o. filos. (i fråga) om (världs)åskådning l. (världs)uppfattning. Skillnaden emellan de tvenne slags lif, som ett trialistiskt och ett dualistiskt sätt att fatta universum medföra. Almqvist MennSaga 100 (1839). Vissa allmänna grundsanningar, sådana som den Kant-Laplaceska teorin och den ”trialistiska” verldsuppfattningen. Fennia XII. 3: 24 (1896).
b) hist. motsv. TRIALISM. 2NF 29: 698 (1919). (Ungrarna) motsatte sig .. alla planer på att reorganisera Dubbelmonarkin efter federativa eller trialistiska riktlinjer. HT 1953, s. 381.
