TRIANGULATION triaŋ1gɯlaʃω4n l. -u- l. 10104, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., fr., eng. triangulation; till TRIANGULERA]
(numera bl. mera tillf.) triangulering (se TRIANGULERA 1). KrigVAH 1837, s. 198. Baslinien för hela triangulationen uppmättes med stänger på jernvägen emellan Filipstad och sjön Yngen. JernkA 1864, s. 278. En mindre triangulation vid Falu grufva. JernkA 1867, s. 79. De i glaciären nedborrade stängerna .. (användes) för att genom triangulation .. bestämma glaciärens rörelsehastighet. SvGeogrÅb. 1949, s. 111.
Ssg (numera bl. mera tillf.): TRIANGULATIONS-ARBETE~020. trianguleringsarbete. Materialet till oavslutade, i Finland utförda triangulationsarbeten. FFS 1921, s. 82.
