SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2007  
TRICKSTER trik4ster l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -n; pl. -s.
Etymologi
[av eng. trickster, till trick (se TRICK, sbst.3)]
(i sht folklor.) om figur (i saga l. myt o. d.) l. person som med list l. knep söker förleda l. lura ngn (att begå en dumhet l. göra bort sig); äv. allmännare, om tricksare l. bluffmakare o. d. SvD 18 ⁄ 1 1972, s. 5. Tricksters i mänsklig gestalt möter man i skämtsagorna, och i nordisk mytologi förekommer Loke som en sådan. NE 18: 414 (1995). (Essäisten) är trickstern på textens fält. Än lånar han fakta, än snor han ihop fiktioner. Expressen 23 ⁄ 3 1998, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content