TRIGGER trig4er l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal, r.; best -n; pl. (mera tillf.) -s.
Etymologi
[av eng. trigger, utlösare, avtryckare (på skjutvapen), ä. eng. tricker, av nl. trekker, till trekken, draga (se TRÄCKA, draga). — Jfr TRIGGA]
utlösande faktor l. orsak, utlösare; särsk. dels (el.-tekn.) om anordning l. mekanism som utlöser l. styr utlösningen av elektrisk impuls, dels (med.) om (yttre) faktor som utlöser (mekanism(er) som framkallar) sjukdom(ssymtom); äv. allmännare, särsk. närmande sig l. övergående i bet.: drivkraft, drivfjäder, sporre. Med signalutjämningen tar du (i oscilloskopet) bort störningar som inte är synkrona med triggern. NTeknik 1981, nr 3, s. 9. Yttre faktorer som drar i gång den allergiska reaktionen genom att reta immunsystemet, så kallade triggers. DN 11 ⁄ 4 1994, s. A5. Placerare söker bioteknikbolag som kommer att gå med vinst eller åtminstone erbjuda triggers i en inte alltför avlägsen framtid, händelser som kan antas sätta fart på kursen. VeckAff. 2003, nr 21, s. 40. Den stora triggern är inte längre att stå på en scen när man hållit på så länge som jag. Expressen 25 ⁄ 12 2005, s. 22.
Ssg: TRIGGER-PUNKT. [jfr eng. trigger-point] i sht med. om punkt på l. i människokroppen som vid retning (i form av beröring l. tryck l. nålstick o. d.) utlöser reaktioner (särsk. smärtförnimmelser) på andra ställen i kroppen. Lindskog o. Zetterberg (1981). En triggerpunkt över skulderbladet kan utlösa smärta bak i nacken eller i pannan. SvD 11 ⁄ 9 1982, s. 22.
