TRIGONOMETRISK tri1gonome4trisk l. trig1-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. trigonometrisch, eng. trigonometrical, fr. trigonométrique; av nylat. trigonometricus, till TRIGONOMETRI]
(i fackspr., i sht mat.) som hänför sig till l. avser l. grundar sig på trigonometrin; särsk. i uttr. trigonometrisk funktion, funktion (se d. o. 4) som hänför sig till förhållandet mellan sidor o. vinklar i en triangel (jfr KOSEKANT, KOSINUS, KOTANGENT, SEKANT 2, SINUS 3, TANGENS). En åtskildnat (görs) emellan Geodetiske uträchningen .. och den Trigonometriske. Rålamb 1: 94 (1690). Så är .. förhollandet .. bekant af Trigonometriske tabeller. Palmquist Alg. 2: 32 (1746). Flodens bredd uppmättes på trigonometrisk väg. Hedin GmAs. 1: 79 (1898). Såsom fixpunkter stodo till buds trigonometriskt bestämda punkter. AtlFinl. 1: 4 (1899). Trigonometriska funktioner sin x, cos x, tg x och cot x. Hedström o. Rendahl Alg. 198 (1915). Närmast i noggrannhet kommer den trigonometriska höjdmätningen, som består i mätandet av höjdvinkeln mellan tvenne punkter i terrängen, vilkas horisontalavstånd är känt. Ymer 1936, s. 276. Trigonometrisk parallax .. (dvs.) avståndet till en stjärna bestämd med hjälp av trigonometriska (dvs. vinkelmätnings-) metoder. Wallenquist AstrVT 241 (1977).
