TRIKOM trikå4m, n; best. -et; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. trichom, eng. trichome, ytterst av gr. τρίχωμα, hårväxt, till τριχόομαι, betäcka med hår, till ϑρίξ (gen. τριχός), hår (se TRIKIN)]
bot. om (mer l. mindre) hårliknande utskott på (de yttersta cellagren av) växt. BotN 1873, s. 21. Öfverhudens förmåga att moderera verkningarne af en för hög eller för låg temperatur (förstärks) genom trichomer, som bilda ett filtludd. Areschoug Blad. 9 (1878). Encelliga raka hår, flercelliga grenade eller stjärnlika hår, körtelhår och brännässlans brännhår är alla exempel på trikom, som också kan vara utformat som fjäll eller tagg. NE (1995).
