TRILL tril4, sbst.1, n; pl. =.
(numera bl. tillf.) abstr. l. konkretare: trillande l. fall; förr äv.: rullande, särsk. i uttr. på trill, i fråga om boll l. trissa o. d.: i rullning; äv. bildl. När lyckan giort ett litet trill. Rydelius Vitt. 70 (1721). Ta’r .. (varpan) marken på kant, kommer hon vanligen ohjelpligt på trill och löper då långt från målet. SvLekar (GAAkad.) 1: 22 (1847). (Brittisk humor) med skjortor som fastnar i gylfen och trill i gravar. VeckoJ 1972, nr 38, s. 55.
