SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2007  
TRIMMER trim4er, om person m. ⁄ ⁄ ig., om sak r.; best. -ern; pl. -mrar (DN 7 ⁄ 6 2003, s. A11, osv.) l. -mers (Expressen 17 ⁄ 4 1994, s. 24, osv.).
Etymologi
[av eng. trimmer, till trim (se TRIMMA)]
A. motsv. TRIMMA 3, om redskap som trimmar l. beskär o. d.
1) (i fackspr.) maskin som skär till l. hyvlar av kant(er) o. d. NordBoktrK 1909, s. 105. En s.k. trimmer, vilken möjliggör kapning av virkesstycket i båda ändarna samtidigt. ÖgCorr. 20 ⁄ 2 1970, s. 8.
2) trimsax; äv. (trädg.) om bärbart redskap med maskindriven roterande klinga l. tråd för klippning av gräs(kant) o. dyl. l. maskindriven häcksax. Trimmern tar skonsamt bort missprydande hårväxt. AB 21 ⁄ 12 1964, s. 15 (annons). Istället för gräsklippare kan man (invid träd) använda en trimmer. Expressen 30 ⁄ 7 2005, s. 13.
B.
3) (numera bl. i skildring av ä. förh.) motsv. TRIMMA 5: koltrimmare; jfr trimmare 3. När jag börja och segla till sjöss i maskin / var jag trimmer på ”Aileen Alannah”. Taube UltraMarin 29 (1936).
Spoiler title
Spoiler content