TRINGLA triŋ3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
kortsp. i vira: bjuda l. spela tringel. SvSkämtl. 146: 14 (1920). Läggs turné, vingel eller tringel, har spelaren till vänster om den som lagt sitt spel rätt att turnera, vingla eller tringla efter. Werner o. Sandgren Kortox. 77 (1949).
