publicerad: 2017
VINGLA viŋ3la2, v.2 -ade (UpplDomb. 5: 197 (c. 1595) osv.) ((†) pr. sg. -er Wadman Saml. 1: 144 (1830)). vbalsbst. -AN (†, Bondeson MVK 181 (1903)), -ANDE, -ERI (se avledn.), -ING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (†, Strindberg SvFolk. 2: 118 (1882)); jfr VINGEL, sbst.2
Ordformer
(förr äv. w-)
Etymologi
[jfr sv. dial. vingla, d. hvingle, nor. dial., nyisl., fär. vingla; jfr äv. sv. dial. vingsa sig, vrida sig; sannol. besläktat med SVINGA, v.2, l. möjl. samhörigt med VÅNG]
1) (†) sätta (ngt) i rörelse (fram o. åter); svänga l. gunga. (Han) wille på honom medh sinn yxse som han wingladhe af och till i handenn. UpplDomb. 5: 197 (c. 1595). En wagga .. at wingla det späda blodet hit och dit: Barnet blir deraf behageligt. Dalin Vitt. 5: 415 (c. 1753).
2) (till följd av obalans l. kraftlöshet l. otillräckligt fäste) röra sig ostadigt l. ojämnt (från sida till sida); svaja, vackla; äv. i fråga om att förflytta sig l. ta sig fram på ett ostadigt l. svajande sätt (i sht i förb. med adverbial angivande rörelsens mål l. riktning o. d.); om person särsk.: ragla l. stappla; förr äv. ngn gg i fråga om jämnare (avsiktlig) rörelse (jfr 1): gunga; jfr STRACKLA. (En vagga) är en art af säng, som winglar än til den ena sidan, än til den andra, utan til at falla omkull. Dalin Vitt. 5: 415 (c. 1753). (Vi) köpte .. punsch och pepparnötter, spelte, rökte och åto .. Kom derifrån kl. 1/2 9 litet vinglande. Topelius Dagb. 1: 70 (1833). Ett par höga träskor, på hvilka han vinglade framåt. Benedictsson Folkl. 52 (1887). Plankställningar, hvilka hotfullt vingla för hvarje vindpust. Steffen ModEngl. 30 (1893). Bort, bort .. tjöt Jussi, rykte sig lös och vinglade i väg. Arkadius Pakkala 107 (1895). Nog vinglar skeppet emellanåt, så att en undrar om det skall välta. Moberg Utvandr. 346 (1949). — särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: vinglig. särsk.
α) i överförd anv., om rörelse l. förflyttning; särsk. dels om gång, dels om fågels flykt o. d. Hvarje lefvande ting / På vår jordiska ring / Under vinglande slingringar dansar omkring. Modin Dikt. 38 (1878). (Tranan) försvann i dunklet med låg, vinglande flykt. Jäg. 1897, 2: 44. (När brandstegen) efter diverse vinglande manövrer bland spårvägens ledningsnät lotsades in mot skolgården. SvD(A) 1933, nr 35, s. 6. Som .. (rallarna) var ganska Påstrukna så hade grisarna sprungit från dem på vägen hvarför de kom med vinglande gång ensamma hem. Rallarminn. 204 (1949).
β) om ngt orörligt l. stillastående; särsk. om stig l. väg o. d.: som har krokigt lopp l. krokig utsträckning, som bildar en bana som svänger hit o. dit. Nu gick han de tre lutande och nötta trätrapporna uppför i ett av de vinglande husen vid den svårupptäckta lilla tvärgatan. Stiernstedt Bank. 63 (1947). Här är vi, på en vinglande väg mitt i Skottland. GbgP 9/11 2005, s. 63.
3) (†) refl.: vrida sig; äv. mer l. mindre bildl. (jfr 4 b): gm krångel l. krumbukter (försöka) erhålla (ngt). I denna ångest föll han til Jorden, och winglade sig såsom en matk hwilken trampad och slagen blifwit. Mörk Ad. 2: 456 (1744). Om .. (ålarnas) lekeparcker äro belägne ut med ängar och gräs marker, skola de .. om nättren .. krypa oppå landet, at stryka och wingla sig i gräset. Enholm Anm. 1: 14 (1753). Under denna riksdag vinglade han sig at hos kronprinsen som en slags gouverneur bli placerad. GJEhrensvärd Dagb. 1: 46 (1776).
4) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 2. särsk.
a) svänga (hit o. dit; jfr SVÄNGA, v.1 III 1 d); vara ostadig l. osäker; vackla l. tveka l. vela; ofta i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. Sällan fant jag beständighet i besluten .. Ty de klokaste winglade hit och dit, antingen af fruktan eller wisza afsigter. Dalin Vitt. 4: 21 (c. 1730). Han har befäst er Thron, som winglat som ett spröt. Dalin Vitt. II. 5: 193 (1738). Hvad din politiska Absolutism angår, så har den väl sin fullgiltiga ursäkt i vår hundrahöfdade och dock hufvudlösa, eländiga, vinglande Opposition. Tegnér Brev 6: 107 (1830). Clas Fleming (framstår) såsom en högst ovanlig man, ensam fast och orubblig, midt ibland de vexlande och vinglande partierna. 2SAH 14: 257 (1830). Inget piano som låser klangen, så .. (jazzmusikerns) trumpet kan vingla och sväva ovanpå rytmen. DN 1/4 1992, s. B5.
b) (numera bl. tillf.) (för att vinna fördelar) ändra mening l. handlingssätt efter omständigheterna; äv.: förfara ansvarslöst l. bedrägligt (med ngt), särsk. i fråga om att göra affärer på ett lättsinnigt l. oärligt sätt; särsk.: fiffla l. manipulera; jfr 3. Ögonen öpnades at märka det hans Wän war alt för konstig och winglande i sin trafique (dvs. i sina affärer). Dalin Arg. 2: 141 (1734, 1754). Under min frånwaro i Pom(m)ern .. föregaf hon .. at jag war död, samt winglade så konstel(igt) med saken, at hon med sin Lägers-man blef af Herr Probsten i Jönkiöping wigd. VDAkt. 1766, nr 471. Sedan man genom omsättning af lån .. fått tillfälle att vingla med penningar, har man deraf tagit sig anledning att köpa .. landtegendomar m. m. utan att tänka på återbetalningstiden. HH XXV. 2: 134 (1815). (När resurserna minskar) får husmodern .. vingla och lefva för dagen utan möjlighet att .. metodiskt hushålla. Tenow Solidar 3: 259 (1907). Med allt sitt vinglande kunna de icke bortförklara saken. VL 1908, nr 166, s. 2.
Särsk. förb. (i allm. till 2): VINGLA BORT10 4. vinglande förflytta sig l. försvinna bort. Beckasiner lyfta .. kasta sig upp och vingla bort. Rosenius Himmelstr. 120 (1898, 1903). —
VINGLA FRAM10 4.
1) till 2: vinglande röra sig fram l. framåt; äv. refl. Scholander 3: 270 (1856). Medan de vinglade sig fram tillsammans (på skridskor) med ojämna steg, pratade de alltid ytterst ifrigt. Edgren Kovalevsky 84 (1892). Hamnarbetaren reser sig, vinglar fram mot disken. Engström 1Bok 136 (1905).
2) (numera bl. tillf.) till 3, 4 b, refl.: klara sig l. ta sig fram så gott det går; förr särsk. med hjälp av knep l. intriger l. tveksamma affärer. BL 9: 269 (1816). Man vinglade sig fram genom vexeldragning på olika Bankirhus. MinnSvNH XII. 2: CXXXVII (1841). Det gick inte längre att vingla sig fram som essäist och folkbildare. UrDNHist. 3: 476 (1954). —
VINGLA NED10 4 l. NER4. vinglande röra sig l. förflytta sig ned (ngnstans). Öman Ungd. 89 (1889). När båten lagt till och Betulander blifvit väckt, vinglade han ned på bryggan. Janson Ön 126 (1908). —
VINGLA OMKRING10 04. vinglande röra sig l. förflytta sig omkring (utan mål); i sht förr äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Ther .. (pesten) inkommer, (inträffar det) at hon winglar allestädhes omkring i Hwset. Paulinus Gothus Pest. 43 a (1623). Ett av Mellansveriges hemliga militära bergrum lämnades utan bevakning .. sedan det vakthavande underbefälet .. berusat sig och vinglade omkring på en väg i närheten. DN(A) 12/9 1964, s. 20. —
VINGLA OMKULL10 04, förr äv. KULL. vingla (till) o. falla omkull. Och då skiuter iag honom att han winglar kull och faller moot en kista wijd dören. UUKonsP 19: 364 (1690). —
VINGLA SIG IFRÅN. (†) till 3, 4 b: slingra l. krångla sig ifrån (ngt). Botin Utk. 441 (1764). För att visa dig att jag alls icke ämnade vingla mig ifrån saken sänder jag en annan öfverlåtelse. Strindberg Brev 4: 237 (1884). —
VINGLA TILL10 4. (plötsligt råka) göra (häftig l. hastig) vinglande rörelse. Högberg Frib. 56 (1910). En katt springer plötsligt över vägen och .. (cyklisten) vinglar till, måste ställa ned en fot. Jörgensdotter BergDöttrar 20 (2009). —
VINGLA UT10 4. vinglande röra sig l. förflytta sig ut l. utåt; äv. refl. Ångaren backar, vinglar sig ut, och människor vifta på stranden. Strindberg Fagerv. 306 (1902). Antingen hörde .. (den påkörde cyklisten) inte lastbilen och vinglade ut, eller också hade föraren somnat vid ratten. Mazetti GrabbGrav. 15 (2000).
Ssgr (i allm. till 2. Anm. Vissa av nedanstående ssgr kan äv. hänföras till vingel, sbst.2; jfr de under d. o. anförda ssgrna): VINGEL-BENT. som har vingliga l. ostadiga ben; jfr -fotad. Försök .. inte en gång till att dansa med den vingelbenta apotekar-slyngeln! Backman Reuter Lifv. 2: 320 (1870). —
-FOTAD. (numera mindre br.) vingelbent; äv. bildl. MarkallN 1: 68 (1820). Jag instämmer med nöje i den utmärkelse, som Akademien ämnar åt Thomander – ehuru vingelfotad och fatal han i politiskt afseende varit. 3SAH XXXVII. 2: 412 (1849). Östergren (1967). —
-MÅN. jfr mån, sbst.1 11. Cyklister, mopedförare och motorcyklister .. färdas på fordon, som balanseras fram i trafiken och de behöver därför ”vingelmån”. BilskolLb. 107 (1959). —
(4 a) -POLITIK. jfr politik, sbst. 3. Brand 1905, nr 1, s. 1. Enligt Dahlin har språkrören dåligt stöd i partiet. Det leder till en vingelpolitik. SDS 3/5 1993, s. A6. —
-SJUKA. sjukdom som drabbar djur (i sht katt) o. vars symtom är vinglighet l. ostadighet. Spinna kvinnorna fettisdagen, drabbas fåren af ”vingelsjuka”. Norlind AllmogL 484 (1912). ”Vingelsjukan”, en mycket smittsam virussjukdom bland djur, har brutit ut i Eskilstunatrakten. Sjukdomen är mer fruktad än kattpesten. SvD 13/1 1980, s. 4.
Avledn.: VINGLARE, m.//ig. särsk. (numera bl. tillf.)
1) till 4 a, om obeslutsam l. velig person. Nyström (1794). En patetisk vinglare som inte vet vilken tumme han ska suga på. Expressen 20/9 1991, Fredag s. 11.
2) till 4 b, om opålitlig person som försöker vinna fördelar; särsk.: bedragare l. svindlare l. lurendrejare; jfr vingel-kuse, vingel-makare. Sahlstedt (1757). Jesus förjagade dessa vinglare ur helgedomen. Palmblad Palæst. 282 (1823). De arbetande klasserna .. skulle .. (ligga) i händerna på politiska vinglare. Strindberg NRik. 24 (1882). jfr kredit-, kurs-, penning-, riksdags-, stats-vinglare m. fl. —
VINGLERI, n. om egenskapen l. förhållandet att vingla; särsk. (numera bl. tillf.)
a) till 4 a: obeslutsamhet, velighet; äv. konkretare, om handling som vittnar om l. utmärks av obeslutsamhet l. velighet o. d. Nyström (1794). Det händer .. när det yttre sammanhanget synes brista i en menniskas handlingssätt, att orsaken icke är lättsinnighetens vingleri, utan rigtigare sökes i en fortgående utveckling från en ståndpunkt till en annan. 2SAH 55: 148 (1878). Egentligen borde han vara glad om glömskan omslöt hans politiska vinglerier. DN 14/3 1992, s. 4.
b) till 4 b: bedrägeri l. svindleri l. lurendrejeri; äv. konkretare. Ockrares samt bedragares fördärfweliga winglerier. PH 5: 2939 (1750). Genom hans och hans wänners wingleri, blef Harald tagen til Konung i Dannemark framför Knut. Lagerbring 1Hist. 2: 36 (1773). Steget från börsspekulation till vingleri och svindleri är icke långt. Schauman o. Christierson Gide 538 (1899). jfr aktie-, börs-, parti-, penning-vingleri m. fl. —
VINGLIG, adj.
1) till 2, om sak l. person: som vinglar l. har en benägenhet att vingla; om ngt sakligt äv.: som karakteriseras l. utmärks av vinglande. Nordstjernan 1845, s. 18. En liten vinglig jolle. SvD(L) 1903, nr 326, s. 3. En av samhällets tre poliser ser långt efter .. (Anders), där han väldig och litet vinglig går den gropiga huvudgatan fram. Martinson KärlekKr. 106 (1947). Taxiföraren observerade mannens vingliga färd vid Västerbron och följde efter honom. DN(A) 5/4 1964, s. 22.
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 l. till 4, särsk. dels om person: osäker l. obeslutsam, dels om ngt sakligt: krokig l. ringlande. Lagerbring 1Hist. 2: 753 (1773). Sjöholm kände jag något för ett par år sedan i Skåne. Han var något vinglig. AnderssonBrevväxl. 2: 240 (1836). Radioledningens handlande i samband med VM-matcherna bildar en vinglig väg i kompromissernas tecken. DN(A) 19/2 1964, s. 2.
Avledn.: vinglighet, r. l. f. särsk. till vinglig 1. WoJ (1891). De senaste åren har ett ökat antal katter inkommit till veterinärhögskolans smådjurskliniker med vinglighet som dominerande symtom. SvVeterTidn. 1992, s. 19.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content