TROJA troj3a2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[fsv. tröia; av mlt. troie, trea på tärning, av ffr. troie, av lat. tria, n., till tres (se TRE, räkn.). — Jfr TROJADUS]
(numera bl. i vissa kretsar) på tärning: trea (se d. o. 2 a); särsk. i uttr. trojor alla, om resultat av tärningskast med två tärningar varvid båda tärningarna kommer upp med treor; jfr TRALLA, sbst.3, TRESS, sbst.2 Holmberg 2: 886 (1795). (Sv.) Kasta trojor alla .. (fr.) Amener ternes. Nordforss (1805). LoW (1889).
