TROMBIN trombi4n, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr eng. thrombin, fr. thrombine; bildat till nylat. thrombus, koagel (se TROMB, sbst.2), med det i beteckningar på kemiska ämnen vanliga suffixet -in]
kem. benämning på ett enzym som är nödvändigt för blodkoagulation. 2NF 8: 146 (1907). (Blodplättarna) avsöndra grundsubstansen till det för blodets koagulering behövliga enzymet trombin. Bolin LevLivKem. 37 (1931). Det är trombinet, som framtvingar en kemisk förändring av en annan av blodplasmats äggviteämnen, vilket för till att blodet levrar sig. SvDÅb. 18: 131 (1940). Den verksamma substansen melagatran, som hämmar trombinets effekter och därmed förhindrar uppkomsten av blodpropp. SvD 6 ⁄ 5 2000, Näringsliv s. 21.
