TROMP, sbst.1, m. l. f.; pl. -er.
Etymologi
[liksom (ä.) eng. trompe av fr. trompe, ett slags vindmaskin, bildl. anv. av trompe, trumpet (se TRUMPA)]
(†) om anordning som genom trattformigt rör ur vattentryck utvinner lufttryck för produktion av luftström till smältugn o. d. Då stark bläster erfordras, såsom til smältugnar för järnmalmer, plägar 3 eller 4 .. tromper ställas utmed hvarandra, ifrån hvilka vädret med särskilte rör ledes til et enda. Rinman 2: 1124 (1789). Byggnadssättet för de masugnar, som måste anläggas mot berg eller jordbackar .. der blästern tillvägabringas med Tromper. JernkA 1818, 2: 92.
SAOB
