SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2008  
TRUBBEL, adj.; adv. -T.
Ordformer
(troubbelt, n. 1687. trubel 17061720)
Etymologi
[av ä. t. trubel, av fr. trouble, av ffr. truble, av ett lat. adj. (se TRUBBEL, sbst.)]
(†) om vätska: grumlig l. omrörd l. upprörd; särsk. [jfr eng. troubled waters] bildl., i uttr. trubbelt vatten (jfr GRUMLIG 1 slutet, TJOCK 5 b). Sökiandes Mag: Croning .. i troubbelt watt[en] att fiska Hans Dhl:ttz gode medell och theröfwer disponera. HB 3: 131 (1687). Denne Spiritus proberad medh Mercurio sublimato blef blackgohl och trubel. UHiärne 2Anl. 309 (1706). Alle suure Spiritus göra Örters saffter röda .. alle Urinosi, göra tiockt och trubelt. Lindestolpe Färg. 108 (1720).
Spoiler title
Spoiler content