SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2008  
TRUDELUTT trud1elut4 l. TRUDILUTT trud1ilut4, äv. (numera bl. tillf.) TRULLERUTT trul1erut4, r.; best. -en; pl. -er; förr äv. TRUDILUTTA, r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(trudelutt (-dd-) 1904 osv. trudilutt 1933 osv. trudilutta 19361961. trullerutt (-ule-) 1904 osv. trullirutter, pl. 1915)
Etymologi
[ljudhärmande bildning, möjl. urspr. härmande (blås)instrument; jfr d. trutte, blåsa (i horn o. d.), tuta; formen trull- möjl. med anslutning till TRULLA, v.2]
1) (ngt vard.) (liten) enkel, munter visa l. låt; melodistump, melodislinga. Gluntar och solosång utfördes af medlemmar och Nergårds-Lasse medverkade med ”visor och trudelutter.” SD(L) 19 ⁄ 4 1904, s. 2. Han satte alltid en särskild fart på sångerna och spelade en extra trudelutt på slutet av varje vers. ÖgCorr. 4 ⁄ 6 1970, s. 14. Sedan i fjol krävs inget polistillstånd för att stå i gathörnen och dra en truddelutt. DN 24 ⁄ 5 1984, s. 37. Stadsbiblioteket säger nej till förslaget om en trudelutt som skvallrar om att bokbussen är i antågande. DN 13 ⁄ 6 1989, s. 33.
2) (numera föga br.) ss. skämts. o. ordlekande beteckning för ngt som har rullad l. snirklad o. d. form; särsk. om huvudbonad för husa o. dyl. l. hoprullad hårlänk o. d. En liten trullerutt till svans. Sparre PlåtM 65 (1914). De konstrika frisyrerna består utav en samling små platta trullerutter, som ligger tätt tryckta intill huvudet. Palm TropikLiv 84 (1943). På morgonen seglade en husa in med vit trudelutt på huvudet och en silverglänsande kaffebricka i handen. Alving Just 87 (1949). Aldrig en lock, aldrig en rulle i nacken, aldrig en trudelutt längst opp. Alving MännOmk. 68 (1952). Östergren (1961).
Avledn. (till 1; vard.): TRUDELUTTA, v. spela (l. sjunga) en trudelutt; äv. med obj. betecknande melodi. Fredrik satt på kökssoffan och trudiluttade på handklaveret. CTLöfstad hos Östergren (c. 1938). Han sätter gärna fiolen till hakan och trudeluttar Hammarforsens brus. VeckoJ 1954, nr 37, s. 42.
Spoiler title
Spoiler content