SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2008  
TRUG trɯ4g, sbst.1, n. (Jes. 30: 30 (Bib. 1541) osv.) ((†) m. l. f. KOF II. 1: 448 (1659)); best. -et.
Ordformer
(trog 1523. truf (-ff) 15271649. trug (tt-, -uu-, -w-, -gh) 1524 osv. truud 1678)
Etymologi
[fsv. thrugh; vbalsbst. till TRUGA, v. — Jfr O-TRUGLIG]
i sg. obest.
1) (†) motsv. TRUGA 1, 2: hot l. hotelse, påtryckning; tvång; stundom: vrede; ofta mer l. mindre tautologiskt i förb. med (i sht) hot l. pock, se POCK, sbst.1 b, l. tvång l. våld o. d.; särsk. i uttr. med (äv. (i)genom) trug, med l. genom tvång l. hot(elser). Eder hoot och trog. G1R 1: 160 (1523). Hans hetzskelige trwg. PolitVis. 158 (c. 1550). Woldswerckare, hwilka med wold, trwgh och hoot, affhenda ens folck, äghor och boskap. Paulinus Gothus ThesCat. 136 (1631). The som igenom Truugh andre och tridje Reesan hafwa offrat, skole fyra Åhrs Plicht wara vnderkastade. Schroderus Os. 1: 242 (1635). Föräldrar och obetänksamme anförare, som med otidig hårdhet, trug och Myndighet indrefwo sådan bäfwan, olust och nedrighet i Barnens sinnen, at (osv.). Dalin Arg. 2: 20 (1732, 1754). Östergren (1961). — jfr DÖDS-TRUG.
2) (numera bl. mera tillf.) motsv. TRUGA 3: enträget försök till övertalning l. enträgen bön, trugande. (Vid tvister mellan makar hjälper) gode lärdomar och förmaningar medh truug och sachtmodigheet, sampt ett ährbart, nychtert och vählbehageligit lefverne och omgänge. Wallquist EcclSaml. 5–8: 208 (1681). Det war mig omöjeligt, at emotstå deras böner, eller rättare sagt, deras trug. Riccoboni Catesby 118 (1761). Svagheten att hvarken kunna motstå trug eller smicker. Wallin 1Pred. 2: 314 (c. 1830). Hon var en af dessa gammaldags gummor, som gerna trakterade och dervid ådagalade det envisaste trug. HLilljebjörn Hågk. 1: 124 (1865). Han ville tillbaka till briggen genast / .. Men hur han låg åt med lock och trug, / ingen fanns, som var hågad för färden. Melin Dikt. 2: 189 (1904). Det passande fordrade, att (begravnings)gästerna skulle visa sig så blygsamma som möjligt .. Det ansågs vara större heder, ju mera trug och krusande som bestods en. Hagberg DödGäst. 433 (1937).
Ssgr, se truga, v. ssgr.
Spoiler title
Spoiler content