SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2008  
TRUM trum4, sbst.1, förr äv. TRUMME, sbst.1, r. l. m.; best. trummen; pl. (†) trummar AWollimhaus Vitt. 30 (1670).
Ordformer
(drumme 1712. trum 1681 osv. trumme 1640–1890. trummen, sg. best., c. 1645–1893)
Etymologi
[sv. dial. trum; jfr nor. dial. trumm, mule; sannol. etymologiskt identiskt med TRUM, sbst.2 — Jfr TRUMF, sbst.1]
(numera föga br.) mule l. nos. Linc. Vvv 1 b (1640). Grimmorna .. woro sällsamma; .. (en) rem fästades mitt på stången och gick fram ofwan för trummen. Linné Öl. 135 (1745). För att få lätta barnsängar .. nappar (bruden) betslet skyndsamt af hästen och slår honom öfver trummen. Rääf Ydre 1: 115 (1856). Lundell (1893).
Spoiler title
Spoiler content