[sv. dial. trum, trom, tröm; jfr t. trumm, stort stycke, ändstycke (jfr TRUMF, sbst.1); etymologiskt identiskt med lt. drum (se DRUM); av ovisst ursprung. — Jfr TRUM, sbst.1,TRYMÅ]
(numera föga br.) (stycke av) stock (se STOCK, sbst.1 1) o. d., klabb. Hildebrand MagNat. 176(1650; om bistock). Man tager (vid tillverkning av fällor) en qwistfull medelmåttig stor gran, hugger ther af et trum, så lagandes at wid bägge ändar af trumet, 2: st: goda qwistar .. blifwa qware wid träet. Broman Glys. 3: 349(c. 1740). Då jag mätte huggenas bredd så fann jag att på tjocka stammar minst 1 ⁄ 6 och på smalare minst 1 ⁄ 12 bortgick i spån af hwarje 3 fots lång trum. LfF 1842, s. 280.VästmFmÅ 14: 33(1924).
Avledn.: TRUMMA, v.1 (†) hugga l. kapa (ved o. d.). Nu skal man höra .. på monga prestegårdar, Herranom Gudi likasom till trotz .. huru the hugga och trumma wed om söndagz morgonen. Swedberg BetSwOlycko 41(1710). Lind(1749).
Särsk. förb.: trumma av. (†) kapa av (trädstam). Swedberg Ordab.(1725). Nu .. skulle troligen ingen huggare vilja stå och trumma af träden, vare sig vid fällning eller kapning. Skogvakt. 1893, s. 49.Östergren(1961). jfr avtrumma.
SAOB
