publicerad: 2008
TRYSTA, v., äv. TRÖSTA, v.1 -te, -t.
Ordformer
(tryst- 1541–c. 1635. tröst- 1573)
Etymologi
(†) klämma l. krama l. pressa (ngt) (hårt). Iagh hadhe Pharaos skenckekaar j minne hand, och toogh och tryste them (dvs. druvorna) j skenkekaret. 1Mos. 40: 11 (Bib. 1541). Jagh hafwer slitit och tryst hans (dvs. vargens) pungar, / At han icke meer gör Warghavngar. Forsius Fosz 592 (1621). Schroderus Dict. 256 (c. 1635). — jfr FULLT-TRÖST.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content