publicerad: 2008
TRYTA try3ta2, v. -er, tröt trø4t, trutit trɯ3tit2, truten trɯ3ten2, förr äv. trytte, trytt; förr äv. (i bet. 1) TRYTAS, v. dep. -es l. -s (pr. sg. dep. -es Gadelius Tro 1: 256 (i handl. fr. 1718). -s Warnmark Sinnew. 5 (1687), Runius (SVS) 2: 14 (1699, 1724). — ipf. trytte Rudbeck D. Ä. Atl. 2: 249 (1689), Nordberg C12 2: 672 (1740). — ipf. sg. l. sg./pl. tröt (-öö-) Phrygius Föret. 21 (1620) osv. — ipf. pl. truto Botin SvSpr. 128 (1777), MarkallN 2: 30 (1821). tröto Kellgren (SVS) 5: 546 (1792), IllSvOrdb. (1964). — sup. trutit (-et, -dt, -tt) Stiernman Com. 1: 914 (1625; läst i orig.) osv. trytt LejonkDr. 34 (1689), Brenner Pijn. 71 (1727). — p. pf. truten Stagnell BSjelfklok 29 (1753: trutet, n.) osv. tröten Hagberg DödGäst. 17 (1937)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind 1: 662 (1749)).
Ordformer
(tryt- (th-) 1545 osv. trytt- (th-) c. 1585–1711. -a 1545 (: tryte) osv. -as 1610–1724)
Etymologi
[fsv. þryta, fattas, lida brist (äv.: tredskas); motsv. fd. tryde, nor. tryte, fvn. þrjóta, got. us-þriutan, besvära, mlt. drēten, vordrēten, vara obehaglig, förtreta, fht. irdriuzan (jfr t. verdriessen), feng. þrēotan, bli trött; till den rot som äv. föreligger i lat. trudere, stöta, tränga, fkyrkoslav. trudŭ, möda. — Jfr FÖRTRYTA, INTRUSION, OBTRUDERA, TREDSK, TRYSTA, TRÅ, sbst.1, TRÅT, TRÖTT]
1) icke finnas l. förekomma (i tillräcklig mängd), fattas, saknas, vara l. ta slut (se särsk. c), vara förbrukad; i sht förr äv.: utebli; äv. med indirekt personobj. (se b), förr äv. ss. dep. (se särsk. b, c). (Man måste) vare förtäncktt att skaffe siig sådane förrådh, på thett sådane partzeler icke tryte motte, när såå behöffdis. G1R 25: 196 (1555). På det manskapp icke skulle trytta .. afsände iag een capitain .. till Swerige med .. anhållande att .. någon succurs kunde blifwa öfwerskickat. KFÅb. 1913, s. 212 (1711). Kajor, Starar, med många slags små-foglar tryta icke. VetAH 1754, s. 129. Januarius. / Denna månad Jordens yta / Höljas plä’ med is och snö, / Men, om båda delar tryta, / Kan man säkert vänta tö. Bellman (BellmS) 11: 43 (1791). Till sjös tryter aldrig arbete och sällan bröd, om än detta, såväl som arbetet, ibland skulle vara något hårdt. KrigVAH 1883, s. 292. Ej sällan tryta uttrycksmedlen, och omskrivningar eller ungefärliga motsvarigheter måste tillgripas. Språkvård 282 (1954). — jfr AND-, KOL-, MAT-TRUTEN o. O-TRYTANDES. — särsk.
a) opers., särsk. med formellt subj.; särsk. med bestämning inledd av prep. med (förr äv. av l. (up)på), betecknande det som icke finns osv.; jfr b. Tryter här af Dygdenes olio; / Släckt blifwer Adels-glantz. Stiernhielm Herc. 486 (1658, 1668). Fast fremmande drekter skulle något tryta upå till skoor och kläder, så hoppas iag (osv.). Rudbeck D. Ä. Bref 53 (1670). Bland lärdt och olärdt folk det narrar aldrig tryter. Knöppel Förtret. 39 (1740). Att det snart tröt med samtalsämnen. Söderhjelm MVärld 1: 242 (1929). Han (menar) att kvinnor vet att männen kommer att köpa dem ett pärlhalsband på bröllopsdagen även om det tryter i hushållskassan. SvD 3 ⁄ 9 1996, s. 1.
b) med indirekt (person)obj. (l. däremot svarande prep.-förb. (se slutet)); äv. i anv. som motsvarar a; förr äv. ss. dep. Han haffuer oss tilsagt, att oss icke skall tryte Salt och Sill. Svart G1 10 (1561). Till liffsens bärningh oss inthet tryter. Rondeletius 10 (1614). En pung, som mig aldrig trytes Riks-Daler, Caroliner och femtonöresstycken uti. Gadelius Tro 1: 256 (i handl. fr. 1718). Dig plägar aldrig tryta ursäkter, at bemantla dina fel. Liljestråle Kempis 71 (1798). Det kunde omöjligt tryta honom underrättelser om dessa års händelser, som ännu lågo honom så nära. Cederschiöld Erikskr. 232 (1899). — särsk. med bestämning inledd av prep. för (i sht förr äv. hos), betecknande den för vilken ngt tryter. Önskandes af allt hierta att hoos eder aldrig må tryta goda råd. Gustaf II Adolf 630 (1630). Således torde tryta hos dem, som blir Hr Archiaterns efterträdare, antingen genie, drift eller zêle eller ock altsammans. Höpken 2: 7 (1762). Medan stämningen var något kylslagen och konversationsämnena tröto för de unga damerna, som sutto i spänning om de skulle bli uppbjudna eller ej. HLittSt. 26: 39 (i handl. fr. 1943).
c) om ngt förefintligt l. existerande: (småningom) upphöra, ta slut, vara förbrukad, särsk. i förb. med börja, förr äv. begynna l. ta till att o. d.: vara på upphällningen, hålla på att ta slut; i sht förr äv. dels: inte räcka till, dels: nå sin fullbordan, avslutas; förr äv. ss. dep. Fettalien tager till att tryte på Galleerne. G1R 17: 440 (1545). Så begynte och Proviant trytas vthi stadhen. Schroderus Dress. 257 (1610). Mycket ondt finner man väl ibland et fritt folck, hvaremot ingen lag kan stiftas .. men der den beskrefne lagen tryter, der bör hvar ärlig mans invärtes lag taga vid. 2RARP 11: 82 (1739). At, då nådåhret tryter, hon icke äger det ringaste till uppehälle. VDAkt. 1766, nr 87. Sedan .. (Armfelt) vistats två år i Kaluga, synes det att hans tålamod började tryta. Tegnér Armfelt 2: 325 (1884). I rättssalen, där syret tryter, radas till synes torra fakta upp. DN 14 ⁄ 3 2000, s. A5. — särsk.
α) med subjektsväxling: sina; äv. mer l. mindre bildl. All godhets brunn, som aldrig nånsin tryter. Runius (SVS) 1: 90 (c. 1710). Jag skyndar att tacka för .. festsången. Böttiger har .. en aldrig trytande ådra vid dylika tillfällen. 3SAH LXII. 3: 158 (1854). Mors blanknötta ok, under vilket hon burit så många spannar vatten, när den usla brunnen tröt om somrarna som den alltid gjorde. Wägner Sval. 91 (1929).
β) (numera föga br.) om person, eufemistiskt för dö. Han berättade för prosten hur han oroat sig för flickornas framtid, när han tröt. Wägner Vanskl. 162 (1917). Jag tryter snart. Moberg DinStund 279 (1963).
2) (†) sakna l. vara utan l. lida brist på l. ha otillräckligt l. vara i stort behov av (ngt); äv. dels med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. i l. på, dels i abs. anv. (se slutet). Schroderus Os. 2: 268 (1635). Eder wil jag hafwa offrat, / Hwad jag .. / .. utaf then grufwo brutit, / Som ännu har aldrig trutit / Gull malm, både blöt och skarp. Hesselius FruentSp. 2 (c. 1710). Stockholm skulle aldrig tryta på nödig tilförsel, när de gofwo, hwad skäligit wore. König LärdÖfn. 6: 40 (1747). När källorna begynna tryta wäta, är man icke säker för misswext i landet. SockenbeskrHäls. 126 (1790). I kryptans nordöstra hörn finnes en liten brunn .. hvilken .. aldrig tryter friskt vatten. Brunius SkK 61 (1850). Du har i ömhet trutit: / Rätt sker dig, om dig brister der du brutit. Hagberg Shaksp. 11: 15 (1851). (Svalan) återkommer .. med denna ört, som man bör passa på och taga, ty har man den i sin plånbok, tryter den aldrig mynt. Wigström Folkd. 2: 225 (1881). — särsk. i abs. anv.: lida brist på l. vara i stort behov av livsmedel l. andra förnödenheter o. d., lida nöd. Wi wiljom icke förmoda, at andra utom Konunga Familien, så skola försörjas, at Konungens egne Barn skola tryta och intet hafwa. HC11H 10: 86 (1650). (Provinserna) måste .. komma hwar andra til hielp, och den ena, som förmår, giöra den andre, som tryter, någon undsättning. Stiernman Com. 4: 48 (1674).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content