[jfr sv. dial. (Skåne) trä, (Hall.) trär (pl.), d. træd, r.; till TRÄ, v.1]
(numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) om textil teknik bestående i flätning l. knytning av tråd(ar) l. garn i l. efter mönster; särsk. om flätning osv. av varpändar (hos duk l. hängkläde o. d.) till frans; äv. konkret, särsk. om spets utförd i sådan teknik. Ibland lämna inventarierna uppgifter som ”trä i walknutar”. Karlson StåtVard. 133(cit. fr. 1630). Karakläde, hvitt, upptagning med trä (knytning). HemslöjdsutstSthm 1880, s. 245. I Skåne och Blekinge flätas ännu efter rika växlande mönster varpändarna på hängkläden och dukar; denna flätning, som mycket liknar enkel knyppling, kallas trä. 2UB 8: 443(1900). Längs hyllorna äro fästa knutna linnespetsar s. k. trä. Nilsson HallMus. 91(1902).
SAOB
