[jfr d. trænere, trainere; (möjl. delvis av t. trainieren) av eng. train, av fr. traîner, släpa, dra (se TRÄNG); med avs. på bildningssättet jfr t. ex. BOJKOTTERA, SKRIBLERA. — Jfr TRÄNA, v.]
(numera bl. tillf.) träna (ngn (äv. ngt)); förr särsk. med avs. på häst; äv. dels refl., dels ss. vbalsbst. -ing konkretare, om enskild omgång träning. THästv. 1831, s. 63 (refl.). På ladugårdsgärdet tränerade en Kongl. Sekreterare en långbent häst. Kullberg Mem. 3: 33(1836). LärovKomBet. 1884–85, III. 4: 286 (med avs. på ögon). Jean De hölls på stallgårn en afton och fröken tränerade honom som hon kallade det .. hon lät honom springa öfver ridspöet som en hund man lär hoppa. Strindberg Julie 3(1888). Sammanlagdt har han tillryggalagt på vanliga landsvägar, dels under träneringen, dels under manövern, 93 svenska mil. KrigVAT 1890, s. 154. De män som hittilldags kommit i hennes väg är domesticerade av sina sociala ambitioner. Sådana män har Julie aldrig fruktat. Dem har hon tränerat efter behag. SvD 8 ⁄ 12 1985, s. 17.— jfr O-TRÄNERAD.
Ssg (†): TRÄNERINGS-STALL. träningsstall. THästv. 1832, s. 383.(Meddelas) att Hästar emottagas wid nämnde Trainerings-stall .. för att der wårdas och ändamålsenligt beredas och inöfwas för Kapplöpning. LdVBl. 1839, nr 16, s. 4.
