SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2009  
TRÄNJON trän3jon2, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(trånion (-nn-) 16401642. tränjon (-e-, -nn-, -ion) c. 1635 osv.)
Etymologi
[sv. dial. tränjon; sannol. ombildning (med det i bärnamn vanliga suffixet -on) av sv. dial. tränjor, pl., tranbär, av ett ä. tränner, pl., ellips av sv. dial. trännbär, tranbär, ssg av sv. dial. tränu, trana (se TRANA), o. bär (se BÄR, sbst.1)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tranbär. Schroderus Dict. 104 (c. 1635). (Lämpliga tillbehör till kött) är .. Lingon, Tränion, Oxlabär. Palmchron SundhSp. 393 (1642). Af Tränjon och Hjortron, hwilka wäxa i Kärr, blir .. et behageligt och kylande Win. Brauner Bosk. Bih. 5 (1756). Tranbär eller tränjon (V. Oxycoccus L.) visar en ungefär lingonets sammanfallande utbredning. Simmons Jönsson 61 (1935). Där fanns tränjon som ännu hängde kvar vid skaften. Lo-Johansson Gen. 15 (1947). — jfr SMÅ-TRÄNJON.
Spoiler title
Spoiler content