SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2009  
TRÖGELIN trø1geli4n, om person m. ⁄ ⁄ ig., om djur r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[till TRÖG, adj., med avs. på ordbildningen jfr PIGGELIN]
(numera föga br.) trög person l. varelse. På sin höjd muntras en och annan trögelin upp med ett beskedligt, stillsamt användande af en piska. SDS 1905, nr 100 A, s. 1. Trögelin .. vard.: trögbock, trögmåns. IllSvOrdb. (1964). SAOL (1973).
Spoiler title
Spoiler content