TUBERKULÖS tu1bærkɯlö4s l. tɯ-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. tuberkulös, eng. tuberculous; sannol. närmast av fr. tuberculeux l. nylat. tuberculosus, till tuberculum (se TUBERKEL)]
i sht med. som beror av l. har avseende på l. hör samman med tuberkler l. tuberkulos; särsk. dels om person: som är sjuk i l. lider av tuberkulos, tuberkulossjuk (jfr LUNG-SIKTIG), dels om kroppsorgan o. d.: som uppvisar sjuklig förändring orsakad av tuberkler. Tuberkulös lungsot. TLäk. 1832, s. 102. Att en fortskridande tuberculös process åter .. kan hos honom komma att väckas är väl möjligt. ASScF 6: 12 (1861). Ladugårdar, der ända till 75–80 % af djuren äro tuberkulösa. LAHT 1897, s. 87. Tuberkulös inflammation i ryggmärgens hinnor. Wretlind Läk. 9–10: 153 (1902). Planen på ett centralt vårdhem för provinsens många tuberkulösa (har) blivit verklighet. TurÅ 1931, s. 39. Tuberkulösa lymfkörtlar på halsen förekommer numera nästan aldrig här i landet. VLäkarb. 160 (1982). — jfr STRUP-TUBERKULÖS.
