TUDORBÅGE tɯ3dor~bå2ge l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal av första leden, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[liksom (o. delvis förmedlat av) t. tudorbogen efter eng. tudor arch, ssg av Tudor, namn på dynasti härstammande från Wales, av kymr. Tewdur, av lat. Theodorus, av gr. Θεόδωρος, o. arch, båge; senare leden är BÅGE, sbst.1 — Jfr TUDORSTIL]
byggn. om en för tudorstilen typisk valvbåge som är spetsig i hjässpunkten men i övrigt nertryckt o. tillplattad. Brunius GotlK 3: 361 (1866). Till en ökad rikedom i detaljer .. kommer .. efter 1450 upptagandet af en ful, plattryckt, och likväl på midten uppåtsvängd bågform, den s. k. tudorbågen. Upmark Lübke 442 (1871).
SAOB
