SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2009  
TUFS tuf4s, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(tufs 1712 osv. tufftzen, sg. best. 1639)
Etymologi
[sv. dial. tufs; till TUFSA]
tofs (se d. o. 1, 2). Schroderus Comenius 586 (1639). I allmänhet hade herrarne .. afklippt hår i sin naturliga färg, med en något längre tufs uppöfver pannan. HLilljebjörn Hågk. 1: 12 (1865). Den eviga slättens glesa träd- och buskvegetation förtätad i snåriga tufsar. Boberg Ind. 204 (1928). Gräset liknar tufsar av päls. GbgP 1 ⁄ 11 2002, s. 42.
Spoiler title
Spoiler content