[efter t. tuffstein, av tuff, av fht. tuf-, av lat. tufus, tofus, av ett oskiskt l. umbriskt ord av ovisst ursprung, o. stein (se STEN). — Jfr TUFF, sbst.]
(byggnads)sten bestående av tuff. Toopstenen är sandigh och knullrot, tienar til at reengöra Fötterna medh. Schroderus Comenius 86(1639). Tuffsten .. består af en pipig, kalkaktig sammangyttring med inblandade strån och blad. Brunius SkK 30(1850). Ett vidsträckt system af gångar i den mjuka, svartaktiga tuffsten som finnes nästan allestädes under Roms kullar och Campagnan. Upmark Lübke 174(1871). Man bryter honungsgul tuffsten att bygga hus med. DN 12 ⁄ 4 1992, s. C4.
SAOB
