SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2009  
TULA- tul1a-, ssgsförled.
Etymologi
[ssgsform till TULA, namn på stad i Ryssland]
ss. ssgsförled: som avser l. hör samman med l. hänför sig till den ryska staden Tula (ort med tillverkning av möbler o. (prydnads)föremål o. d. i metall); numera bl. i ssgn TULA-ARBETE; jfr NIELLO.
Ssgr: TULA-ARBETE~020. (i fackspr.) arbete med tillverkning av möbler o. föremål i metall i Tula; äv. dels konkretare, dels konkret, om produkterna; jfr niello-arbete. Almström KemTekn. 1: 295 (1844). Två smala bägare i tulaarbete. Berger Ysaïl 206 (1905). Det ryska tulaarbetet med sina fina mosaikinläggningar är världsbekant. Aminoff StPtbg 148 (1909). NE (1995).
-DOSA. (†) graverad silverdosa med inläggning av ”tulametall”. Dalin (1854). Han räcker fram sin slitna tuladosa, och då ingen besvarar hans artighet tar han sig själv en pris. Bergman Knutsm. 212 (1916).
-METALL. (†) niello (se d. o. 1). Dalin (1854). Kjellin (1927).
Spoiler title
Spoiler content