SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2009  
TULIUM 4liɯm, n.; best. -liet l. -liumet.
Ordformer
(äv. th-)
Etymologi
[jfr t., eng. thulium; bildat av den sv. kemisten P. T. Cleve 1879 efter förebild av (o. med samma namngivningsgrund som) SKANDIUM till THULE, benämning på Skandinavien, av lat. Thule (äv. Thyle), motsv. gr. Θούλη (Θύλη), uppgivet namn på ett land i det nordligaste Europa, av ovisst ursprung]
(i fackspr., i sht kem.) metalliskt grundämne med den kemiska beteckningen Tm. ÖfversVetAFörh. 1879, nr 7, s. 14. Morfar var prof. P. T. Cleve i Uppsala som upptäckte två grundämnen, de nordiskt klingande holmium och tulium. SvD 16 ⁄ 10 1970, s. 8.
Spoiler title
Spoiler content