TUMBA tum4ba, r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[av lat. tumba, grav(hög) (se TOMBEAU)]
(i sht förr) kistformat gravmonument; jfr TOMBEAU 1. (Under reparationen av kyrkan) hade .. anträffats tvänne stora sandstenar, täckhällar till tumbor. Fatab. 1913, s. 128. På en tumba vilar den burgundiske hertigens bild i förgylld koppar. SkrHVSamfLd 36: 115 (1943).
