SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2009  
TUPP tup4, sbst.3, oböjl., r.
Etymologi
[jfr sv. slang tupp, tur; av ovisst ursprung, möjl. eg. samma ord som TUPP, sbst.2]
(vard.) tur, lyckoträff. Man behöver bara erinra om .. (jugoslavernas) seger över Sverige (visserligen med en smula ”tupp” men i alla fall). IdrBl. 1924, nr 70, s. 3. Det var nog tupp det mesta, sa Olle helt blygsamt. Expressen 8 ⁄ 10 1948, s. 14. Det konstiga är, att man är så mycket mera avundsjuk och hatisk mot den, som har tjänat sina pengar genom arbete och klokskap, än på den, som får dem på tupp. SvD 15 ⁄ 9 1994, 1: 27.
Spoiler title