publicerad: 2009
TUR, sbst.3, r. l. m.; best. -en (Linné Dal. 30 (1734), Selander C15Dag. 88 (1927)) l. -n (Weise 2: 68 (1771)); pl. -ar (KlädkamRSthm 1650, Fransk s. 217, BoupptSthm 1667, s. 1229) l. -er (MeddNordM 1897, s. 95 (1714), Cannelin (1921)).
Ordformer
(tour 1650–1849 (: hår-tour). tur (th-, -uh-, -uu-) 1672–1927. tuyr 1675)
Etymologi
(†) (dekorativt) band l. krans av löshår (som ss. utfyllnad o. d. av (befintligt) hår fästs kring huvud); äv. dels: mindre peruk, tupé (se d. o. 2), dels om plymasch (se d. o. 2). 10 str plomasier mellerade .. 15 str tourar med samma fergor. KlädkamRSthm 1650, Fransk s. 217. En thur, en skiön peruqe / Så flätar Handen nätt alt effter verldens bruuk. Achrelius Vitt. 346 (c. 1690). Benöj dig nu med kärleken, / Och tids nog kommer sen respecten, / Då du får bära tour och heta Tante i slägten. Lenngren (SVS) 2: 80 (1793). Då Aftonbladet talat om, att han hade tur i stället för peruk. Liljecrona RiksdKul. 412 (1841). (Han) hade en s. k. tur för att dölja den klena hårväxten. Hallner PysGubb. 55 (1920). Jag smet ifrån balen, gick hem och brände upp turen och har sedan levat glad och nöjd men flintskallig. Selander C15Dag. 88 (1927). — jfr HÅR-, LÖS-TUR.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content