TURBELLARIER tur1bela4rier, äv. 10302, sbst.; best. -na; pl. tantum.
Etymologi
[av nylat. turbellaria, n. pl., till nylat. turbella, diminutiv av lat. turba, tumult, skara, hop o. d. (se TURBERA); jfr eng. turbellarian]
zool. om virvelmaskar av ordningen Platyhelminthes. 1LUH III. nr 3, s. 3 (1866). Hos C(onvoluta) roscoffensis liksom hos en del andra turbellarier inneslutas äggen i en kokong tillsammans med gröna flagellater. VäxtLiv 2: 290 (1934). Virvelmaskarna, turbellarierna, är i regel frittlevande former med kroppsväggens epitel helt eller delvis flimmerklätt. DjurVärld 1: 347 (1960).
