SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2009  
TUSIKEN tɯ3siken2, äv. TUSINGEN tɯ3siŋen2, sbst., m. best. o. interj.
Ordformer
(tusiken (-ck-) 1905 osv. tusingen 1835 osv. tussingen 1894)
Etymologi
[till TUSAN, interj. o. sbst.; med avs. på bildningssättet jfr fasiken (se FAN, sbst.1 9 anm. 1:o), HUNDINGEN, SJUTTSINGEN m. fl.]
ss. lindrigare svordom l. bedyrande l. milt kraftuttryck liktydigt med: sjuttsingen, kattsingen; särsk. i sådana uttr. som ge sig tusiken på (ngt) (jfr GIVA, v. II 1 c γ), ta mig tusiken (jfr TAGA, v. I 4 a ε). Huru, i all tusingen! Zedritz TurkMus. 26 (1835). Kunde .. ge mig tusiken på att hon (dvs. skutan) hade långt sjögräs på botten. GHT 1905, nr 209 B, s. 3. Du ska väl roga dej nån gång för tusiken. Stick iväg te någe trevligt ställe bara! Browallius ParDagg 170 (1957). Ta mej tusingen, om det inte är häpnadsväckande oförskämt att (osv.). Hedberg Upp 26 (1968).
Spoiler title
Spoiler content