motsv. TVIST, sbst.1 1, med pluralt subj.: vara oense l. osams; särsk. dels: uttrycka meningsskiljaktighet(er) l. diskutera, dels: gräla, dels: befinna sig i (rättslig) konflikt l. strid; ofta med bestämning inledd av prep. om, betecknande föremålet för tvisten; särsk. i uttr. tvista om påvens skägg (se PÅVE, sbst.1 1 c), därom tvistar l. tvista de lärde, betecknande att en fråga l. ett problem är så svår(t) l. knivig(t) att inte ens sakkunskapen lyckats avgöra den (det), äv. försvagat, betecknande att ngt är föremål för diskussion; äv. med singulart subj., särsk. i uttr. tvista med ngn; förr äv. tr.: tvista om (ngt). Schmedeman Just. 291(1651). Länge tvistades nu hvem först af de tvenne det tillkom / pröfva den vådliga färd. Tegnér (TegnS) 4: 25(1823). Med Förlikning förstås ett aftal, hvarigenom Personer, som tvista med hvarandra om en rättighet, öfverenskomma om denna rättighet och sålunda sluta tvisten. Schrevelius CivPr. 2(1853). Vad är det ni tvistar om, karlar? .. Ni skriker, så det hörs över hela skogen. Lagerlöf Holg. 2: 405(1907). Det har tvistats mycket om huruvida granbarkborren angriper fullt friska träd eller icke. Trägårdh Skogsins. 209(1939). Italien .. sönderslets .. av de tvistande små furstehovens legotrupper. Fåhræus LäkH 2: 68(1946). Huruvida roulettspelet .. uppstått i Fjärran Östern, i medeltidens munkväsende eller i 1700-talets Venedig därom tvista de lärde. SvD 15 ⁄ 6 1996, s. 19. Hur problemet egentligen ser ut och vad som lämpligen kunde göras åt saken – därom tvista de lärde, och naturligtvis också politikerna. Hufvudstadsbl. 5 ⁄ 3 2003, s. 14.— jfr OM-, RÄTT-, SMÅ-TVISTA.
